Förlossningen

 

Den 22/5 (i v.37+5) åkte vi in på kontroll kl.8.45 på Östra sjukhuset i Göteborg. Ctg:n visade att ettan eventuellt var lite stressad så vi fick gå bort och göra ett ultraljud, där viktskattades de till 2472g (ettan) och 2214g (tvåan). Eftersom de hade lite lite fostervatten och läkaren tyckte jag gått tillräckligt länge för att vara tvillingmamma (han tyckte inte någon tvillingmamma skulle gå längre) så ville han att jag skulle sättas igång. Efter att ha känt på livmodertappen, som visade sig vara utplånad och jag var öppen 1 cm (så värkarna jag hade helgen innan hade gjort lite nytta iallafall) så han skickade oss direkt upp till förlossningen för igångsättning...

Tobbe åkte hem för att hämta alla grejer (vi trodde inte riktigt det skulle gå så snabbt) och medan han var borta så tog de hål på ettans fosterhinna (11.30) efter två timmar så känns fortfarande knappt värkarna så det sätts in värkstimulerande dropp (hela tiden mäts hjärtljuden med ctg och de ser bra ut nu så ettan är troligtvis inte stressad). Efter ett tag så börjar värkarna kännas, får lustgas och akupunktur, kl. 17.10 står jag inte ut längre utan vill ha EDA (Epidural) och de ringer efter läkaren (fick veta efteråt att barnmorskan t.o.m. sagt att det var akut att de kom) är då öppen 6 cm...när läkaren kommer 18.00 så är jag helt öppen och får ingen bedövning (enligt mig kanonbra eftersom jag egentligen inte ville ha den) så jag får då gå över till att krysta och det kommer in en massa folk...tre barnmorskor totalt, en läkare, en läkarstuderande, en undersköterska och senare även en barnskötare från neo...så det var lite folk...som om jag skulle bry mig hade liksom annat att tänka på :)

Allt gick bra och 18.39 tittar tvilling ett ut som visar sig vara en liten flicka på 2475g och 45cm lång (vilket innebär att ultraljudsläkaren hade fel på 3g!!!), de klipper navelsträngen och torkar av henne innan hon får komma till pappa, som stod och storgrät kan jag avslöja. Sedan fick jag vila lite men 18.45 tar de hål på tvåans fosterhinna och efter två värkar (kl.18.48) så kommer det ut en liten flicka till, hon väger 2335g och är 43cm lång. Tobbe klipper navelsträngen och jag får upp henne på magen. Efter det händer inte så mycket på förlossningen (ja klämma ut efterbörden och lite syande och sådant men inget ni vill veta :))

Så allt gick kanonbra...fick beröm för att jag var gjort för att föda barn och även Tobbe fick beröm för att han verkligen varit det stöd jag behövde. Läkaren hade inte behövt göra något alls han stod bara och tittade på...fick veta att läkarstudenten som var med hade blivit så rörd att han hade börjat storgråta och fick gå ut...en av barnmorskorna fick trösta honom t.o.m....inte dåligt va ;) Och efter att de kollat antal hinnor i skiljeväggen så är det nu konstaterat att det är enäggstvillingar :)

Nyfödda

Efter förlossningen (och det obligatoriska fikat :)) blev vi förflyttade till BB. Vi fick ett eget rum så vår pappa kunde stanna med oss på sjukhuset och till alla släktingars förtret så kopplade vi inte in någon telefon utan vi ville vara själva med underverken :)

Tiden på BB blev hemsk för oss, massa människor som alla sa olika saker, människor som älskade att tala om för en vad man inte skulle klara av i stil med "om du inte lär dig dubbelamma kommer du aldrig klara av att amma båda två". Dessutom var det tydligen helt okey att som helt främmande människa komma fram och klämma på mina bröst hur som helst och tala om att jag "aldrig skulle ha mjölk till båda barnen". Så efter många utbrott och tårar så var det tillslut någon som lyssnade och sa att det var nog bättre för oss att åka hem och gissa vad som hände då...jo alla spänningar släpper och helt plötsligt så har jag mer än tillräckligt med mjölk till båda barnen...tänk vad stress kan göra!

 

Lite kort på oss på sjukhuset:

 

Nyfödda. Myser hos mamma.

Bara några timmar gamla, ligger och myser i "sängen".

Nora myser i mammas säng.

Myser i "sängen". Saga till vänster, Nora till höger.

Sover sött. Saga till vänster, Nora till höger.